”Det är svårt att inte trivas här – vi bor på landet men har nära till allt”

Bild 1 av 6 Slumpen förde Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea och Elvin till Trädgårdsstaden. De hade vänner här som de ofta besökte, och så blev en villatomt ledig. Och nu har de svårt att tänka sig att bo på något annat ställe. (Foto: Rosie Alm)
Bild 2 av 6 Slumpen förde Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea och Elvin till Trädgårdsstaden. De hade vänner här som de ofta besökte, och så blev en villatomt ledig. Och nu har de svårt att tänka sig att bo på något annat ställe. (Foto: Rosie Alm)
Bild 3 av 6 Slumpen förde Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea och Elvin till Trädgårdsstaden. De hade vänner här som de ofta besökte, och så blev en villatomt ledig. Och nu har de svårt att tänka sig att bo på något annat ställe. (Foto: Rosie Alm)
Bild 4 av 6 Slumpen förde Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea och Elvin till Trädgårdsstaden. De hade vänner här som de ofta besökte, och så blev en villatomt ledig. Och nu har de svårt att tänka sig att bo på något annat ställe. (Foto: Rosie Alm)
Bild 5 av 6 Slumpen förde Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea och Elvin till Trädgårdsstaden. De hade vänner här som de ofta besökte, och så blev en villatomt ledig. Och nu har de svårt att tänka sig att bo på något annat ställe. (Foto: Rosie Alm)
Bild 6 av 6 Familjens hus är stort och luftigt med mycket glas som släpper in ljuset. Men många grannar har fastnat för äldre hustyper. Hela Trädgårdsstaden består av blandad bebyggelse.

Trädgårdsstaden i Skövde ligger där staden möter landet och är fortfarande lite av ett nybyggarsamhälle. Hustyperna varierar. Här finns radhus, parhus och friliggande villor. Kabblagårdsgatan är en av de gator i området som kantas av villor i olika storlekar och utseende.

Trädgårdsstadsmodellen är inte särskilt sträng när det gäller olika typer av hus. Tvärtom, det ska gärna vara ett blandat boende. Viktigt är att alla hus har en klar och enhetlig gräns mot gatan i de olika kvarteren, och att de normalt inte ska vara högre än två våningar.
På Kabblagårdsgatan bor Erika Nilsson och Ove Johansson med barnen Svea, åtta år, och Elvin, fem. Vissa av grannhusen verkar som hämtade från Astrid Lind­grens värld. Men Ove och Erika har valt ett hus med supermodern arkitektur där de stora glaspartierna släpper in dagsljuset från olika håll.

Ove jobbar på Volvo och har bott hela sitt liv i Skövdetrakten, och Erika, som är lärare kommer från Stöpen. Familjen flyttade till Trädgårdsstaden för fyra år sedan efter att tidigare ha bott i Segerstorp i ett mindre hus.
– Vi hamnade egentligen i Trädgårds­staden av en slump, berättar Erika. Vi har vänner som bor snett över gatan, så vi var här ganska mycket och hälsade på och lärde även känna andra som flyttat in i området. Så blev den här tomten ledig och vi bestämde oss snabbt.
– Nåja, säger Ove som var lite mer tveksam, inte till att flytta till Trädgårdsstaden, men omställningen är ju stor när man snabbt ska bestämma sig för att köpa tomt och bygga ett nytt hus. Det är rejäla investeringar att snabbt säga ja till.
Men hus blev det, på 175 kvadratmeter med stor tomt på baksidan och utsikt över fälten. Längst bort syns den nybyggda Trädgårdsstadens skola där barnen kommer att gå. Och alla i familjen verkar trivas. Just nu är det studsmattan på baksidan som är barnens favorit. Elvin bjuder spontant in till en hopprunda och ser gärna att så många som möjligt är med.
– Det är svårt att inte trivas här, säger Ove. Vi bor på landet men har nära till allt, dagis, skola och köpcentrum. Dessutom nära in till stan.

Men det mest positiva med Träd­gårds­staden verkar ändå vara gemenskapen.
– Jo så är det nog, säger Erika. De flesta som bor här är i ungefär samma ålder så man lär snabbt känna varandra i området. Barnen får växa upp i en trygg miljö med en massa kompisar, det betyder rätt mycket för livskvaliteten.
– Och det är ganska avspänt här, inte så tillgjort som det kan vara i andra villaområden, och det gillar jag, säger Ove.
Svea går utanför på altanen och tittar in på oss genom fönstret då och då.
– Hon vill gärna vara i centrum, säger Erika och skrattar. Hon tycker nog det är dags att vi kommer ut och börjar fotografera.
Då gör vi det.

Text: Anders Post